2002

Det är nu drygt 15 år sedan min gyllene engelska cocker-spaniel DAISY Indar gick vidare till de sälla jaktmarkerna. Även om hundar alltid varit närvarande i mitt liv, var det svårt att vänjas vid tanken på en ny kamrat. Detta kom dock att ändras en vacker junidag, då jag för första gången fick se Toby. Han var då 9 månader gammal och ägde en obetvinglig energi. Det var en smärt hund, spenslig till kroppsbyggnaden och alltid villig att gå på promenad. Pigg på promenader är han fortfarande och alltjämt smärt, men att beskriva detta storväxta djur som späd är knappast möjligt. Toby var dock inte min hund, även om han ofta kom på besök. Denna sympatiska hund fick mig dock att börja vänja min familj vid tanken på att en ny fyrfota medlem snart skulle flytta in till hushållet och att det inte var uteslutet att det skulle bli en beagle. Beslutet mognade till julen – det skulle bli en hund.

2003

Prinsessan Plågoris anlände sålunda den 19 januari 2004 och stegade in med stor beslutsamhet in i vårt hem, som hon utan minsta tveksamhet tog i självrådig besittning. Så började vårt beagleliv.
Blanca kom att behandla Toby som sin privata egendom alltsedan deras första möte. Endast hon har rätt att leka med honom och bara hon har behörighet att plåga honom. För andra hundar är detta strikt förbjudet. Om Toby begår misstaget att intressera sig för någon annan hund, blir Blanca omedelbart och demonstrativt förorättad.
Hundarna har dock förblivit det mest oskiljaktiga par som funnits under solen. Deras längtan efter varandra blev så stor att Toby i början av 2004 kom att ingå i vår hjord.
Den 5 december 2004 föddes sex valpar av Blanca och Toby.

2005

Småttingarna kom att tämligen effektivt engagera övriga familjemedlemmarna i sina liv. Det började redan med namnvalet. Efter långa överläggningar bestämde familjerådet att framhålla deras öursprung och förläna dem namn tagna ur den keltiska mytologin: flickorna Ahes, Aife, Aine och pojkarna Ailbe, Ahern samt Ardan.
Aine och Ardan blev kvar hos oss...

2006

Överraskande, för att inte säga plötsligt, drog vår lilla flock till sig ytterligare en familjemedlem. I mitten av januari begav sig flocken, inte ont anande, till veterinären för att tillgodogöra sig ytterligare en rad mindre trevliga vaccinationer. De återvände hem i sällskap av fyraåriga Fretka, en Bayersk Viltspårhund (Bayrischer Gebirgsschweisshund), som sökte ett nytt hem. Fretka vann snart titeln hedersbeagle och jag måste erkänna att hon klarar sig i denna roll ovanligt bra. I slutändan ser ju inte alla beaglar ut på samma sätt...

2007

Fretka fick titeln Interchampion och bestämde sig för att utvidga hemmaflocken. Här behövs små bruna bayrare. Familjen, som helt tappat omdömet, bestämde sig för att uppfylla hennes önskan. I augusti dök så nio småttingar upp - valpar till Fretka och den mycket stilige DAG Kralovska Studnicka. Vi bestämde oss för att fortsätta med keltiska namn och efter många livliga diskussioner uppenbarade sig sålunda för världen flickorna Breena, Boanna, Bliss, Binne, Blai och Branwen samt pojkarna Bran, Blaes och Beli.

2008

Binne och Beli bestämde sig för att bege sig över havet. Norska fjordar visade sig vara i Binnes smak, medan Beli föll för svenska hjortar.
Bliss och Blaes blev kvar hos oss...
 

IDOL Poleskie Pojezierze
kallad Toby

AINE Domus Amberg
vem vet om inte ett vårre  Plågoris än hennes mamma